En lättare ryggsäck och omtanke

Alla har vi ryggsäckar som vi går och bär på. Ryggsäckar som innehåller saker vi valt att stoppa där, saker som bara hamnat där och saker vi inte ens är medvetna om finns där. De flesta vill inte bli påminda om vad som finns där och fyller bara på sin ryggsäck under hela livet utan att någonsin plocka ur något. Jag tror att dessa ryggsäckar tillslut blir så tunga att bära att det är svårt att känna sig fri och de som bär på dem kan bli rädda för nya erfarenheter eftersom de kan innebära att man måste fylla sin säck ännu mer. Det kostar inget att plocka ur saker ur sin ryggsäck, men det kräver ett enormt mod.

I min ryggsäck har jag många saker. Vissa dagar känns den lätt som en fågel att bära och andra dagar känns den tung som bly. Ibland glömmer jag bort att jag har den på mig men ibland så kan jag grubbla länge på vad som finns där i och hur det har kommit dit.

Nu i helgen gjorde jag ett val som kräver ett enormt mod och styrka. Jag valde att göra upp med några av de sakerna som funnits i den ryggsäcken länge. Jag är enormt stolt över att jag vågade och att jag valde den svårare vägen. Även om det känns jobbigt för en stund så är min stora övertygelse att det är de här sakerna som kommer att göra mig till en lyckligare människa i längden och med starkare band till mina nära och kära.

Dagens rosor går till pappa för att du lyssnar, mamma för att du stöttar och till Robban för att du inspirerar mig till att vilja bli en bättre människa.

Så här på Alla hjärtans dag vill jag skicka en stor dos omtanke och kärlek till alla mina nära och kära och alla bloggläsare så klart! Hoppas att ni får en mysig dag kantad med lite extra mys. Även jag har fått en hälsning på Alla hjärtans dag! Och kanske den sötaste hälsningen av de alla. Hem i brevlådan kom en liten budbärare med ett otroligt sött meddelande. Tack sötaste Helenisen för den goa nallen och omtanken!