Thursday Tribute #3 - Mia Skäringer

Då har det blivit torsdag igen och det är dags för mig att hylla en ny person som inspirerar mig. Äntligen! =) Jag blir så glad i hela kroppen av att få göra det här varje vecka. Att få sprida lite kärlek. Denna veckan hyllar jag en person som kanske inte inspirerar mig direkt till att skapa och att vara kreativ, utan någon som ger mig något mycket mer. Något större. Denna veckan hyllar jag en person som inspirerar mig till att bli en bättre människa och

Underbara Mia! Jag har faktiskt inte följt dig speciellt mycket, ska jag börja med att vara ärlig att säga. Varken på P3 i "Roll on" eller i tv med "Mia & Klara". Det är alltså inte komikern eller manusförfattaren Mia som jag vill hylla, utan kvinnan Mia Skäringer.

Foto ifrån Mias blogg på Mama

Första gången du hamnade i mitt hjärta var i somras. I slutet på juli tror jag att det var. Jag och Robban hade precis kommit hem ifrån vår roadtrip i Europa och vi hade precis packat upp alla väskor. Vi hade köpt med oss indisk mat hem och slängde oss i soffan framför tv:n och tyckte att det var så underbart att vara hemma. Precis så där skönt som man tycker när man vart borta i 3 veckor. På tv:n var en talkshow med Ann Lundberg och precis när vi slog på så kom du in som gäst i programmet. Du pratade öppenhjärtigt om dina relationer och om ditt liv och helt plötsligt känner jag att tårarna bara forsar ner över mina kinder. Jag både förstod och inte förstod varför, på samma gång. Den gången var det ganska lätt att bortförklara allt med att det var skönt att vara hemma och att många spänningar släpper och så...

Foto från Kvällsposten

Men du fanns med mig i mina tankar i flera veckor och plötsligt kom jag på att du nämnde ditt sommarprat i tv-programmet. Jag laddade ner det till min mobil och tog en promenad för att lyssna. Jag tror att jag har lyssnat på det 7-8 gånger nu. Och varje gång rinner mina tårar lika mycket. Precis samma sak hände förra veckan när du var med i tv för att prata om ditt sommarprat, jag sitter här och storgråter igen. Men det är inte tårar av ondo. Det är tårar av lättnad, förståelse och faktiskt även av glädje. Jag vet inte vad det är du gör eller säger, men det går rakt in i hjärtat på mig. Kanske är det att jag aldrig träffat någon som vart med om samma saker som jag. Eller det har jag väl säkert, men ingen som pratat om det som om det vore den naturligaste saken i hela världen. Du har verkligen en förmåga att sätta så enkla och tydliga ord på något som för mig är så svårt att prata om. Och du känns så äkta. Inga fasader som behöver hållas upp. Inget filter mellan dig och mig.

Foto från GT

Den senaste veckan har jag ägnat timmar till att läsa din gamla blogg på Mama. Jag förstår att du väcker mycket känslor eftersom du är så öppen och släpper in oss läsare i ditt liv och dina tankar. Jag vill tacka dig för det. Du har hjälpt mig enormt mycket och säkert många fler än mig. Tack för att du pratar om sånt som är svårt. Och kul. Och underbart. Tack för att du finns helt enkelt. Du är en ängel och det här är min hyllning till dig!

Självklart fick även Mia ett kort skickat till sig

Ett som sammanfattar det jag skrivit ovan: Du är en ängel