Och så fick de varann till slut...

Denna helgen har vart full med skratt och tårar. Vi har nämligen vart i Karlstad och min mamma och styvfar har gift sig! Äntligen- efter 20-års förlovning. Efter så lång tid ville de inte ha ett jättestort bröllop, så det lyckades hitta ett perfekt mellanting. De gifte sig enkelt och borgerligt och sedan var det fest för vännerna hemma i huset. 

Jag och Robban åkte dit redan på fredag för att fixa lite och hjälpa till innan festen. Min roll var att vara lite Toastmaster under kvällen och tillsammans med mina systrar såg vi till att allt flöt på. Robban var självklart fotograf under hela dagen. Morgonen började vi med att servera brudparet lite cider med jordgubbar och vi gav dem lite paket. Bland annat fick de en gästbok för kvällen full med nya och gamla kort på mamma och Jocke, manschettknappar och mamma fick ett armband och ett halsband som jag gjort.

Den borgerliga vigseln gick ganska snabbt men var väldigt fin och kändes lagom på något sätt. Efter det tog vi lite kort på olika ställen i vackra Karlstad och sedan köpte vi smörgåstårta och åkte hem för att äta lunch och förbereda inför kvällen.

Festen blev superlyckad! Jag och mina systrar gjorde ett uppskattat välkomsttal där vi alla låtsades att vi fått mail ifrån Jocke med tydliga instruktioner för kvällen. När sedan Robban avslutade med ett mail från mamma så blev det en rolig avslutning på det hela.

Vi hade dukat upp ett långbord under partytält i trädgården och som sig bör i min familj så stod det grillning på menyn. Maten var supergod och NIKLAS gjorde en helt perfekt jobb som grillmästare. Han stod dessutom och skar upp köttet till alla gäster. Vilken service! Tack Niklas! =)

Mest nöjd under hela kvällen var jag att jag vågade och lyckades hålla mitt tal. För någon vecka sedan satt jag hemma och skrev ner allt jag ville säga till dem, var och en. Problemet var bara att jag började hela tiden gråta när jag läste det. Det var så mycket känslor i mig när orden kom ut att det inte gick att hålla sig. Men jag bestämde mig för att repa det 1000 gånger och jag var fast besluten att inte börja gråta, så att alla iallafall kunde höra vad jag sa. Ärligt talat gick det väl så där. Mitt i talet tittade jag upp på mamma och Jocke som båda var tårögda och jag fick min klump i halsen. När jag sedan vände mig både och höger och vänster satt i princip alla och grät, vilket gjorde att det inte gick längre. Men budskapet gick i alla fall fram och det är jag glad för!