Jag har blivit med Mac! En splirrans liten MacBook '13 är min! Men det är med skräckblandad förtjusning, kan jag säga. Vi fick ingen riktigt bra start om jag säger så. Min euforiska glädje som innebar att jag hoppade upp och ner när jag såg den för att den var så liten och snygg vände snabbt till rent och skärt hat. Jag har en självbild där jag ser mig själv som en hyffsat smart tjej, helt ok på teknik och att jag är väldigt bra på att leta upp den information jag behöver för att ta mig framåt. Det har tagit mig år av mitt liv för att bygga upp det självförtroendet, men det tog bara 15 minuter för min nya vän att rasera det. Totalt! Finns det någon känsla i världen som jag hatar mest i världen, så är det att känna mig dum. Därför har mina senaste dagar gått åt till att svära och skrika åt den dumma datorn som inte kan bete sig som vanliga datorer bör. Varför i helvete sitter stäng-knappen på andra sidan, var sparar man skiten man vill spara och hur i helvete hittar man dit igen?
Nu har jag dock tagit ett par andetag och lugnat ner mig och vi har fått en ny start, MacKan och jag. Jag har bett om ursäkt och han har förlåtit mig. När allt kommer omkring så är han ju faktiskt fantastiskt smart. Jag har inte förstått helt hur allt hänger ihop och är uppbyggt än, men jag har kommit så långt att jag kan säga att det bådar gott. Jag får återkomma senare med en mer utförligare rapport.
MacKan hälsar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar