Bara för att jag vill!

Jag har alltid vart ganska dålig på att hålla kontakten med mina kompisar. När jag var lite så lekte jag mest med killar och då behövde man liksom aldrig ringa och underhålla kontakten. Man träffades för att leka och när man lekt klart så gick man hem. Inge mer med det. Det betyder att jag aldrig har haft någon riktig sådan där tjej-bästis som jag höll ihop med hela tiden heller. Jag var avundsjuk på andra som hade bästisar, och jag försökte flera gånger med några tjejer, men jag tyckte mest att det var svårt, kommer jag ihåg.

Jag har inte tänkt så mycket på det där på många år. Jag har alltid haft många nära och kära runt mig och även några vänner som jag räknar till mina närmsta. Men vi hörs inte så ofta eller kanske inte ses så ofta heller. Jag känner att jag själv är ganska dålig på att ringa bara för att, eller spontan-besöka någon vän. Jag vet inte om det beror på att jag inte är van och att jag känner mig lite påflugen, hellre om jag egentligen inte har något behov av det. Oavsett vilket, så kan jag känna att jag kan sakna det där spontana telefonsamtalet, fikan eller besöket.

Detta är grunden till att mitt löfte till mig själv i år är att bli mycket bättre på att uppskatta mina nära och kära. Bara berätta för dem i ett kort eller samtal att jag är glad att vi är vänner och att vi har träffats. Det gäller både folk som står mig nära och folk jag har träffats som hastigast men lämnat ett avtryck hos mig. Det konstiga är att det känns lite pirrigt att skicka ett spontant kort till någon som inte är så nära. Det känns nästan som om mottagaren ska bli lite ifrågasättande. Men jag hoppas ändå att de flesta kommer att bli glada, och jag kommer ju att må lite bättre också - på köpet liksom. Det är mitt försök till att visa tacksamhet och glädje. Jag skickar ett kort, bara för att jag vill!

En av mina vänner är så duktig på att se varje människa, ställer alltid upp i vått och torrt och är också otroligt duktig på att göra mig glad i vardagen är Mia. För ett par timmar sedan fick jag ett sms där hon bara önskade mig en bra dag. Något så enkelt har gjort mig glad hela dagen. Mia var ocskå den första personen jag skickade mitt Bara för att kort till. Tack Mia för att du finns!

På detta temat har jag också gjort nästa kort. Det var en skiss på Brunkullan  (deadline är den 27/2) som man skulle följa och så här såg den ut:

Det är verkligen en jättefin skisss och jag fick massor av inspiration. Den kanske är mer inriktad till scrapbooking eftersom det blev lite trångt på mitt lilla kort, men så här blev mitt resultat:

Kortet ska nu skrivas och skickas till en av mina vänner!