Det finns vardagshjältar

Idag var jag sen. Igen. Jag satt in i det sista med födelsedagskort och beställningskort som skulle postas idag. Och jag var tvungen att få iväg dem idag. Även om det är otroligt kul att göra kort (speciellt när jag även blev nöjd med dem!) men nackdelen är att tiden bara flyger förbi. Jag hade gått om tid när jag började men var väldigt sen när jag slutade. De tömmer lådan 18.00 här nere och 18.05 slängde jag på mig joggingskorna, tog jackan i handen och började springa. Jag vet att de brukar vara lite sena med att tömma lådan, men det var ju också väldigt viktigt att korten kom med.

Jag lyckades att få med 40 kr till ett vadderat kuvert där jag skulle stoppa min stora beställning av kort. Jag var bara tvungen att hinna in på Pressbyrån, hinna köpa kuvertet, skriva adressen och lägga det i lådan innan brevbäraren kom och tömde. Jag sprang in på Pressbyrån. Inte sant! Det är fyra före mig! Jag står och väntar ivrigt samtidigt som jag försöker memorera adressen för att vinna tid när jag ska skriva på. Det blir min tur och expediten frågar vilken typ av kuvert jag vill ha. - Medium, svarar jag och han säger: 46,50, tack. Fan! De har ju höjt portot för helvete! Jag har bara 40 kronor med mig. - Vi tar ett Small då, säger jag och försöker klumpigt få ner korten i kuvertet. Det fattas en halv centimeter! En halv jävla centimeter! Jag är nu så stressad att jag för en sekund överväga att vika korten lite lätt i ena kanten. Korten som jag lagt flera timmar av min kärlek på ska nu vikas för att jag måste hinna med innan lådan tömms. Jag ger upp. - Det går inte, jag har bara 40 kronor, har du andra kuvert? frågar jag snabbt och vänder mig om för att slänga en blick på brevlådan utanför. - Nej, vi gör så här, säger den unga killen bakom disken. Du stoppar ner dina fina kort i ett vadderat Medium kuvert och jag står för mellanskillnaden. Vill du låna en penna? Jag blir så glad att vill förklara för honom hur mycket det betyder för mig att få iväg korten med posten idag och att jag kommer att komma tillbaka med pengarna till honom. Men jag har så bråttom att jag bara ler, säger tack och springer ut till lådan.

Vilken hjälte! Han räddade min dag fullständigt! Hade han sagt "Sorry, det fattas 6,50 kr" (som var det absolut enklaste alternativet) så hade jag missat posten och jag hade vart en mycket ledsen tjej nu. 
Självklart är killen värd ett eget kort och det ska jag gå och lämna imorgon!

Men idag går mina tankar först och främst till min kära kusin Johanna som idag har vart med om en hemsk bilolycka. Ett äldre par körde plötsligt ut på vägen och det blev bara mos av Johannas bil. Lilla Jossis, vad du skrämde oss! Hon klarade sig mirakulöst med smärre skador och nu ligger hon för observation på sjukhuset i Karlstad. En stooor kram till dig och till hela familjen som vart väldigt rädda idag. Jag tänker på er alla.