Usch. Det känns som om någon har stuckit hål på mig. All luft gick plötsligt ur mig i söndags. Och jag vet inte vad som hände.
Jo det är klart. Jag kan förstå att jag har haft väldigt mycket att göra under en lång tid nu, och att förra veckan var så extrem att när jag la mig bakis i soffan i söndags så kändes det som om jag aldrig vill gå upp igen. Jag kan ju förstå det rent logiskt, men det känns ändå konstigt. Jag gillar ju känslan att vara igång och att ha mycket att göra och jag gillar även att inte göra något alls, men det här mellanläget där jag känner mig både rastlös och håglös på en gång är det värsta jag vet. Idag börjar dock kroppen att svara på det huvudet vill och jag börjar ta mig tillbaka till verkligheten. Äntligen!
Helgen har ju faktiskt vart heeelt underbar. När Robban kom hem i fredags så väntade jag med Champagne, hummer, kräftor och räkor! En riktig myskväll med avstängd TV och tända ljus och tänt i öppna spisen. Det var första gången vi åda åt hummer och det var ju hur gott som helst! Champagnen flödade också och vi skålade hejvilt och firade så mycket vi kunde.
Lördagen spenderade vi med några av våra underbarbara vänner som fått en heldag i Stockholm av oss i bröllopspresent. Tillhelgen blir ju även kusinerna ifrån Uppland Stockholmare på riktigt! Vi startade dagen med jazz-brunch på Mosebacke, vandrade på konstutställning på Moderna Museet och sedan tog vi inspirationen med oss hem och skapade egna tavlor. Efter det blev det mat på Cliffan och sedan pubrunda. Efter ett spontant praktiskt prov av dansgolvet i parets nya lägenhet (som fick betyget MVG) så begav vi oss ut på Karaoke-jakt. Vi hittade det sjukaste stället av alla! Alla grupper fick egna ljudisolerade rum där det var fritt fram att skråla så mycket man orkade. Så där bokade vi in oss i två timmar. Jag gick ut starkt och öppnade med Livin on a prayer och sedan var sig rösten inte lik längre. Men sjuukt kul var det!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar