Sitter nu under en filt i soffan och försöker få upp värmen i kroppen. Har precis kommit hem ifrån en underbar helg i Tandådalen, Sälen och när man vart borta i tre dagar så är alltid vår lägenhet iskall när man kommer hem igen.
Jag är princip uppvuxen på skidor och har alltid ofta vart och åkt skidor flera gånger varje vinter med både mamma och pappa. På högstadiet bytte jag ut dem mot en bräda istället och hann väl åka 4-5 år på min fina snowboard. Men sen jag började jobba så har jag prioriterat solsemestrar mycket högre än skidsemestrar, så nu tror jag det var nästan 10 år sedan jag åkte sist. Jag kommer ju ihåg att jag tycker att det var kul att åka, men var ändå lite nervös på väg upp mot Sälen eftersom jag inte alls visste om jag fortfarande kunde åka eller om jag tycker att det är lika kul idag. Jag hyrde in mig på ett par lättåkta skidor och hjärtat dunkade rejält första gången på väg upp i sittliften i Hundfjället i fredags. Jag lyckades hoppa av liften i tid och tog några osäkra staktag mot backen. Sedan bar det av och OJ vad underbart det var! Jag har helt glömt den fantastiska känslan att glida ner i en perfekt pistad backe. Och jag som annars är ganska feg när det gäller fart kände mig helt trygg och tycker nästan att det blir roligare ju snabbare det går. En bra boost för självförtroendet!
Robbans vy ifrån en Off-pist-backe
Vädret var underbart och det enda som var lite tråkigt var att det var lite kallt. Första dagen var det på gränsen och när graderna sjunkit ännu mer till lördagen så fick vi underhålla oss på andra sätt i stället. Vi spelade spel, besökte arkadhallen och spelade bowling och andra spel, bastade, åkte pulka, lagade mat och umgicks i stället. Lika kul och mysigt det! Så nu är jag lagom mösig när vi kommit hem.
Frusna men glada i Sälen